Gästbloggare Martina

Martina har skrivit ett intressant inlägg som hon vill dela med sig av:

Dagis dagis dagis

Jag älskar fenomenet dagis (förskola)!

Jag har bara bra minnen från dagis. Konstigt mycket minnen har jag därifrån med tanke på hur liten man faktiskt är när man går där. Detta måste betyda att det var en betydelsefull tid för mig.
Tänk att det finns något så underbart med sådana underbara engagerade personer som arbetar med att ta hand om våra barn när vi inte har möjlighet, ekonomiskt, att vara hemma!
Någonstans för barnen att umgås med flera andra barn, lära sig agera i grupp, lyssna och framföra egna åsikter utanför mammas och pappas övervakning.
Där de kan förberedas med kunskap inför skolstart och så.
Vad som ofta irriterat mig senaste tiden är att en del förskollärare skall beklaga sig över vad man i folkmun kallar förskolan för.  Ett exempel är en insändare i senaste ”Vi föräldrar” (Nr 12, 2010), där ordet dagis likställdes med "en smäll rakt i ansiktet" på dem.
Dagis har för somliga förskollärare (jag vill absolut inte dra alla över en kam) blivit ett skällsord, något förnedrande.

Jag kan inte alls förstå detta då ordet ”dagis” för mig är ett kärleksfullt ord. Det har varit en förkortning /ett smeknamn för daghem.
Min generation har gått på våra Dagis när vi var små, pratat om dagis sedan dess och kommer nog ha svårt att sluta kalla det för smeknamnet dagis eftersom det för oss inte är ett skällsord eller ett sätt att tala nedsättande om de fantastiska personer som arbetar där.

Det är ju faktiskt ingenting nytt att de som arbetar på dagis/förskola kan vara förskollärare även om det förr var flest barnskötare som arbetade med detta. Utbildning för att arbeta med barn på detta sätt har ”alltid” funnits. Sedan länge även inom högskolor, dock utanför just lärarprogrammet.
Så varför höjs det just nu så många förskollärarröster mot ordet Dagis?

*Den första yrkestiteln fastställdes 1944 då kåren valde barnträdgårdslärarinna. Tidigare hade varje seminarium en egen examenstitel.
 I mitten av 1950-talet ändrades den till det könsneutrala förskollärare.
Utbildningen inleddes 1897 och bedrevs fram till 1977 på så kallade förskoleseminarier. Därefter fanns en särskild förskollärarutbildning på högskolorna.
1998 ändrades det offentliga namnet till förskola istället för daghem då ansvaret flyttades över från socialförvaltningen till utbildningsdepartementet.
Sedan 2001 bedrivs utbildningen inom lärarprogrammet, och de som vill arbeta inom förskolan väljer en särskild inriktning. Utbildningen är idag minst tre och ett halvt år. *
**42 procent har en pedagogisk högskoleutbildning och 39 procent är utbildade barnskötare. 11 procent saknar utbildning för arbete med barn.**
*Källa Wikipedia
**Källa Skolverket

Inlägget hittar du här!

Tack Martina för att du ville dela med dig!
bloglovin

Kommentarer
Postat av: Emlan

Kul inlägg!! :)

Jag som är lärare säger faktiskt själv dagis, å jag tycker inte heller det är nåt skällsord. Ligger rätt i munnen på nåt sätt... Man är väl lite inne i snurren med alla "is" dagis, nappis, snuttis, mellis. Jag har toppen förskollärare på mina söners dagis och jag har även toppen förskollärare på mitt jobb en stor klapp på axlen, ni gör ett fantastiskt jobb:)

2010-11-18 @ 12:31:40
URL: http://mysemlan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0













Avslutas 27/11 kl. 20.00